En stund i livet

Det finns så otroligt mycket att vara glad och tacksam för i sitt liv. Men det är så lätt att glömma bort det. Man tar så mycket för givet och kanske inte alltid uppskattar sin tillvaro. Jag har ett ständig hunger efter att få veta saker, vill lära mig mycket och har en inre bild att hela tiden vara på väg någonstans. Känslan att inte riktigt vara nöjd finns ständigt där. Jag vill ha mer av livet och tänker att detta kan ju inte vara allt. Men för stunden är det allt och hur hittar man ron där jag är just nu just idag? Vara glad för det man har och inte hela tiden jaga ting för att uppleva tillfredställelse. Har jag mer så blir jag lyckligare, det budskapet pumpas ut från samhället. Köp lite till så har du allt, nyckeln till frihet! Nä så vill jag inte ha det! Men det är lätt att hamna där. Värdet på saker är inte mer än värdet på människan. Det kan nog ibland förvirra oss.

 Att vara drivande är absolut inget fel alls, utan är snarare en tillgång. Speciellt om man är kreativt skapande då behöver man sitt driv och en känslighet för att snappa upp inspirations flöden runt om. Det är så underbar känsla när man väl hittar sin inspiration i något och börjar skapa, då kan man hålla på hur länge som helst och ofta blir verket riktigt bra.  Det svåra är när man inte känner det flöda och man måste skapa ändå. Allt är nästan baserat på känslor för ett kreativt skapande. Känslorna  i sig ser jag som skiftande färger som rör sig i ens inre. Är man en känslofylld person kan dessa färger skifta snabbt från lila till gult bara på några sekunder. ibland kan det vara svårt att handskas med, men det är det som gör det så levande och det är ofta där som kreativa tankar föds fram. Så är det för mig ialla fall. Det är riktigt länge sedan som jag dansade. Det har stort sett varit en del av mitt liv. Färgerna tog liksom slut och det gick inte att göra något alls. Glädjen för det som jag har älskat under så många år fanns inte kvar. Det har blivit ett långt break nu. Men börja ana nyanser i mitt inre skifta igen. Vad vore vi utan känslor? Det är galet svårt och många gånger har jag önskat att jag inget kände. Men att känna och ha känslor gör oss människor så unika och levande. Så känn på och låt känslorna skifta.....

Det finns många djup hos oss människor och olika skikt att komma nära. Man kan inte gräva i allt utan få låta vissa saker vara, gå vidare och känna sig nöjd med det. Men det är mycket svårare när verkligheten slår omkull en och man står i en svår situation. Det som skrämmer mig är att man aldrig har någon aning om hur man reagrerar och att det faktikst finns en riktigt ond och mörka sida hos en. Under tider av hög stress och press från olika svårigheter smyger den fram och lägger sig som en hinna som sedan jäser likt en surdeg. Den kan dölja sig bakom olika fasader och har olika skepnader. Hatet mot bitterheten är en kamp som jag ständigt strider emot. Den förvrider och krymper det allra vackraste i världen och gör en ond och ful. Det som är bra är att jag faktiskt kan välja att se den. Förnekelsen innebär ett stort lidande för både mig som individ och andra runt om. Men hålet som den lämnar efter måste fyllas av något annat.... jag anar dess namn.

Men just ikväll orkar jag inte och vill inte!! Det får bli i morgon....

 En tårta att minnas! Behovet av sötsaker uppstår dock mer eller mindre hos oss alla. För både smakupplevelser och godbitar för ögat. Min Naomi är lik som tårtan, ett behov som jag aldrig kan få nog av. Ljuvliga unge!!

Ibland kan man ana men föga inte se, du finns bakom alltet för att mig ge. Din röst skänker vila, din tröst mig finna skall. Din ro du alltid visar när jag sträcker efter din hand. Dina vingar snuddar mitt hjärta och ger mig kraft på nytt, jag viskar tyst och stilla min ängel du vakar tryggt.

Lin

Det som slår en när man står inför ett projekt med målning är hur roligt det är i början och 13 timmar senare finns det absolut inget trevligt alls med rollers, penslar eller maskeringtejp. Men när man väl har börjat finns det ingen återvändo. Det som är så bra med mig är just att jag jobbar fort och vill helst ha allt klart på en och samma gång. Men hur det än är så avslöjar sig resultatet ganska fort efter en icke genom arbetad plan huruvida man spiller färg på golvet och ytterst märkbara fläckar visar sig på icke lämpliga ställen. Så lärdomen är att förbered allt noggrant så slipper du man efterarbetet. Egentligen vet jag detta men struntar fullständigt i det när ivern att få börjar tar sig an, och flödet av kreativitet sköljer som en våg över en. Vad är lite fläckar här och där jämnfört med det? Tur hade jag då en god vän dök upp och ville gladligen hjälpa till bland penslar och burkar. Tiden går fort där samtalen växlar mellan stort och smått. Lycka är att ha vänner som inte är rädda för att ge vad det än må vara. Vad vore vi utan levande gemenskap och värme? troligen inte så mycket....inget jag vill uppleva . Med min fina träningsvärk som jag har olagt min jordkostym lägger jag mig nu  med en förvissning om att jag faktiskt kan måla. fast på mitt egna lilla sätt  och att jag är speciellt berikad av underbara möten dagligen med unika personer som både ger och värmer en då man behöver det som bäst.......                            
 





Värme från äkta vänskap är som bomull för själen...

Snart kommer våren med det vackra gröna och vitsipporna att sprida glädje hos oss vinter trötta svenskar. Längar!!

En kall vinterdag där ro och tidlöshet infinner sig.

Välkommen till min blogg.
En stund i livet är en blogg som handlar om just stunder i livet där jag befinner mig. Jag är en tre barns mamma,  med en lång tids deprission ,nyligen skild och som har precis blivit av med jobbet. Alltså detta är ingen blogg om rosa skimmrande moln eller fluffiga saker. Inte heller om hur man är mitt i sin karriär eller hur fantastiskt bra allt är. Utan en blogg där min verklighet speglas och där jag gör djup dyk in i mig själv. Men du kan vara lugn det finns mycket humor och glädje med, det trötta och tragiska är bara en del. Det finns stunder och ögonblick som jag känner lycka och dagar där det är fantastiskt att få uppleva tro inget annat. Men livspusslets mönster är inte alltid lätt att lägga och få det att passa in i nuet är för mig en gåta.
Hoppas att ni känner igen er i något av det jag skriver!
Lev fullt ut idag!

Linnea