En stund i livet

Rikedomen att får leva sitt liv som man vill hindras ibland av omständigheter som man inte alltid kan påverka själv eller förstå. Ett barn väljer inte själv sina omständigheter eller förutsättningar utan tvingas mer eller mindre att förhålla sig till det. Men det hjälper att barnen har vuxna runt om som ser och kan förstå. Det som har gjort att jag är där jag är idag är just vuxnas omsorg, förståelse och kärlek. På något sätt fanns det alltid personer i mitt liv som har kommit att betyda mycket. Jag kan se en röd tråd följa med mig, även om jag många gånger stod rätt ensam så dök det alltid upp någon vuxen som förstod och hjälpte mig igenom de svåra situationerna på ett eller annat sätt. Det är något som jag är så tacksam och glad över. För ett barn krävs det oehörd styrka att våga berätta om det som sker i hemmets tysta vrå. Man tror att det är normalt för att man inget annat vet. Någon som lär sig att le och skratta i situationer som man egentligen bara skulle vilja skrika och gråta får ju omgivningen att tro att allt är bra. Man lär sig att sätta på masker och blir oehört skicklig att träda ur och in ur dessa.

Jag kan inte säga att jag ångrar de åren som jag nu har bakom mig men kanske att jag hade velat slippa lite av tyngden som följer med av svåra upplevda situationer. Men det har dock inte bara varit jobbigt och kämpigt utan  mycket bra och gott har följt med som jag inte får glöma bort. Kärleken till mina barn förgyller mycket och de hjälper mig på ett omedvetet sätt att läka. Min magkänsla säger mig att