En stund i livet

Oj det är bra länge sedan jag skrev på min blogg. Har inte hunnit för mina studier har tagit all tid. Men nu är jag tillbaka. Det har varit en bra höst och mycket har varit verkligen förändrats. Men livet älskar att göra turer med en och man får bara följa med när det svänger upp och ner. Det är inget man styr  över utan snarare något man lär sig att leva med. Men att våga släppa kontrollen då det känns som värst är ingen lätt lektion. Krampaktigt in det sista gör vi nog allt för bibehålla den struktur som våran trygghet är uppbyggd av. När vi förs in i de lägen i livet där vi måste våga släppa taget om det som tidigare varit, finns det en skräck över det vi inte kan se eller ana. Det är här som modet får ta över. De som vågar ta utmaningen att kliva ut på ny mark är modiga människor och för varje gång de vågar så växer de i sig själva, och sår ytterligare ett nytt frö av mod. Den strävan efter att vara perfekt finns nog i alla av oss, men det är här jag har börjat ge upp. För jag inser att i min mänsklighet kommer jag alltid att brista, och ibland där jag allra minst vill att den ska synas.

För jag är helt övertygad om att sår man i det goda så får man smaka av det goda. Här finns det alltid val att göra, och ibland kan det kännas svårt att välja det som är gott för att det kostar på en själv. Sanningen är inte alltid vacker, men den ger läkedom för dem som behöver den. Med det lilla mod som man har och som för klivet närmre mot sanningen är ruskigt tufft för många av oss , det upplevs kanske inte som det absolut självklara. Men när tyngden lättar och friden lägger sig så vill man inte ha något annat i sitt liv. Vi kommer alltid att ställas innför svåra omständigheter där sanningen är en väg och som inte kommer att var lätt att välja, Då hoppas jag att mitt frö av mod hjälper mig att stå för det som jag tidigare har sått. För just det lilla fröet bär med sig så mycket läkedom för dem som vågar ge....