Tankar kring kärlek
En av livets största krafter är nog kärleken. Det finns så många olika typer av kärlek. Kärleken till sin familj och sina barn, kärleken mellan vänner och kärleken mellan man och kvinna. Alla dessa är livet fyllt av och behovet av dem är stort. Det är väldigt starka band den skapar och för med sig mycket gott. Men när den inte gör det så är den likt ett tveggat svärd som skär djupt och lämnar ett stort blödande gap. Nyckfullt rör den om i ens huvud och man blir totalt blind för vad som är sanning och verklighet. Nu talar jag om eros kärleken mellan man och kvinna. Hur många texter och musik har inte skapats av den, eller skrifter, böcker och kontverk. Kärleken är verkligen kreativ och formar mycket i sin väg. Vad vore vi utan den? Vi känner alla till Shakespears Romeo och Julia där den leder till en vacker död. Jag skulle vilja säga att ett kärlekrus är närmare en psykos, man blir ju helt galen och tappar allt man har av vett och ettikett. Men det ska nog vara så och kommer att förbli.
Kärleken skiftar även form under livets gång. Hur vackert är det inte när ett äldre par håller i handen och djupt i deras ögon kan man urskillja förströstan och tillit. Vi behöver alla bli älskade av någon och ge till någon. Jag har otroligt svårt att ta emot kärlek, ge är inga problem alls. Det är som en hinna i mitt hjärta som inte släpper in. När människor säger " jag älskar dig Linnea" ler jag och strålar. Men hjärtat fattar inte orden. Man brukar säga att älska du inte dig själv kan du inte heller ge. Men givandet är inte helt utan en egoistisk karaktär. För visst vill man ha något tillbaka till den man älskar och visar kärlek till? och det är det som är det svåra. Ovillkorslös kärlek är det inte många som har. Men den finns och har namnet Agape....
