En stund i livet

Det finns så otroligt mycket att vara glad och tacksam för i sitt liv. Men det är så lätt att glömma bort det. Man tar så mycket för givet och kanske inte alltid uppskattar sin tillvaro. Jag har ett ständig hunger efter att få veta saker, vill lära mig mycket och har en inre bild att hela tiden vara på väg någonstans. Känslan att inte riktigt vara nöjd finns ständigt där. Jag vill ha mer av livet och tänker att detta kan ju inte vara allt. Men för stunden är det allt och hur hittar man ron där jag är just nu just idag? Vara glad för det man har och inte hela tiden jaga ting för att uppleva tillfredställelse. Har jag mer så blir jag lyckligare, det budskapet pumpas ut från samhället. Köp lite till så har du allt, nyckeln till frihet! Nä så vill jag inte ha det! Men det är lätt att hamna där. Värdet på saker är inte mer än värdet på människan. Det kan nog ibland förvirra oss.

 Att vara drivande är absolut inget fel alls, utan är snarare en tillgång. Speciellt om man är kreativt skapande då behöver man sitt driv och en känslighet för att snappa upp inspirations flöden runt om. Det är så underbar känsla när man väl hittar sin inspiration i något och börjar skapa, då kan man hålla på hur länge som helst och ofta blir verket riktigt bra.  Det svåra är när man inte känner det flöda och man måste skapa ändå. Allt är nästan baserat på känslor för ett kreativt skapande. Känslorna  i sig ser jag som skiftande färger som rör sig i ens inre. Är man en känslofylld person kan dessa färger skifta snabbt från lila till gult bara på några sekunder. ibland kan det vara svårt att handskas med, men det är det som gör det så levande och det är ofta där som kreativa tankar föds fram. Så är det för mig ialla fall. Det är riktigt länge sedan som jag dansade. Det har stort sett varit en del av mitt liv. Färgerna tog liksom slut och det gick inte att göra något alls. Glädjen för det som jag har älskat under så många år fanns inte kvar. Det har blivit ett långt break nu. Men börja ana nyanser i mitt inre skifta igen. Vad vore vi utan känslor? Det är galet svårt och många gånger har jag önskat att jag inget kände. Men att känna och ha känslor gör oss människor så unika och levande. Så känn på och låt känslorna skifta.....