Utkast: Maj 14, 2012
Vänner liksom kommer och går. Det kanske inte syns utanpå, men ont det gör när jag föga förstår, att det inte finns den kärlek som jag som trodde så mycket på.
Men sakta man lämnar det onda bakom sig, tiden den läker det sår du gjorde mig. Ett sår som alltid kommer finnas kvar, stickande brännande i alla mina dar. Dock de goda ljusa minnen som jag har, får vila där stilla långt inom mig. Jag aldrig aldrig skall glömma bort dig
Ett ljus jag ser bortom horisontens mörka rand, när jag griper efter den starka varma trygga hand. Som lyfter mitt huvud och ger mig hopp på nytt, då jag alltid har sprungit bort och flytt.
Ja vänner de kommer och går. Man kommer inte alltid veta och förstå, det som man trodde fanns och hoppades så mycket på.. Jag vandrar vidare och lägger allt bakom mig då jag behåller de ljusa minnena som jag har av dig...
